Var det bättre förr?

Den dagen jag stöder på Alladin, och hans flaska, så kommer en av mina önskningar att vara att få gå tillbaka i tiden. Att ta trappan ner till den villa med ICA-butik i källaren, där min mamma handlade. Den med de stora ekarna utanför, där jag plockade ekollon under tiden. Fast den här gången vill jag gå in, och kika runt, se på utbudet. Mejerikylen...jag är nog gammal, för då fanns det bara två sorters mjölk. Gul eller blå. Hyllan med tandkräm kommer att vara överblickbar. Hur många sorters bröd fanns det, och vad innehöll de? Jag är så nyfiken!
Sen vill jag handla. Handla och jämföra. Priser och smaker. Det skulle vara otroligt häftigt. Hur smakar tomaterna, äpplena och kycklingen? Enligt Brunsåsen så har vi aldrig lagt så lite pengar i % på mat som nu. Ändå köper vi väl säkert dubbelt så mycket. För att det finns så mycket att välja på. Vad är det vi bär hem? (ganska mycket vatten bland annat...)
Jag köpte ett halvt vildsvin i höstas, och varenda gång jag steker en kotlett därifrån väcks den här önskningen till liv. Bara doften när den hamnar i stekpannan. Det doftar! Inte stinker av stressade grishormoner. Och sen, smaken, jo, jag skojar inte, det smakar faktiskt något om köttet. Det är underbart, hela processen, från att plocka fram till att svälja sista tuggan.

PS! Det här inlägget handlar inte alls om ICA som företag idag. Det är en annan historia och kanske jag tar den en annan dag.