Att få välja är en rättighet. Välja skola. Välja partner. Välja mat. Eller är det ett bekymmer att behöva välja? För mig är det ofta det. Välja elbolag, pensionssparande och tandkräm. I slutet är det samma sk_t, och alltid känslan av att den andra tandkrämen hade varit den allra allra allra bästa, och med den hade jag sluppit den där tandläkarräkningen och så vidare...
Behöver barn välja? Är det en rättighet även för dem? Ja, fast utifrån deras kompetens såklart. Nej, inte sommarklänningen idag i slasket, och nej, inte bara godis till mat idag. Var gränserna dras är inte helt lätt, för dem eller oss. Det är viktigt att ge dem möjligheter att känna efter och bestämma sig och stå för det. Att träna på att inte bara göra som bästa vännen, Och jag tycker kanske, eftersom jag själv kan bli stressad av alla val, inte att det finns någon större vits med att erbjuda dem "onödiga" val. Jag serverar helst en maträtt. Och ett pålägg. Och en sorts mellanmål. Och jag har nog alltid resonerat så. Även när jag var kock för vuxna. Mindre svinn och man överäter inte lika lätt. Och jag tycker på något sätt att det är bra att smaka lite olika mat. Finns favoriten tar man kanske bara den. Och man kan smaka och upptäcka, efter mycket nekande, att man gillar om lax, trots allt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar