På förskolan, men även till ämnet matslöseri. Idag var det en intressant artikel i DN. Läs:
först och
sen.
Tre saker är synnerligen intressanta.
- Att minska svinnet genom att bara ta bort brickorna.
Fantastiskt innovativt. Och simpelt. Absolut förstår man att det kan reta upp folk, men det är ju så spännande hur vi fungerar. Att vi vräker på, för att det finna plats. Särskilt om man är rädd att det ska ta slut.
- Att eleverna säger att om maten var god skulle vi inte kasta så mycket, men att mätningen visar exakt motsatt.
I stället för att göra en seriös eftertanke maler man på i samma gamla. Vad skulle vi kunna åstadkomma om vi verkligen tänkte efter.
- Att man tar mycket mat trots att man vet att man kommer kasta 1/3. Trots att man VET.
Å ena sidan gör det mig rabiat. Faktiskt. Jag skulle kunna ge ungen en rak höger känns det som. Men om jag går till mig sjäv på en lunchbuffe. Japp, jag kastar jag med. Fast jag tar inte mat för att kasta. Men jag äter inte alltid upp den minst goda rätten. Så jag tror att man kastar lika mycket mat på lunchrestauranger. Då har man ju betalt, klart man har rätt att äta bara det bästa. I skolmatsalen kan man kasta för att man inte har betalt och skiter i matens värde. Så hur ska man göra? Betala din lunch i vikt och sen klarera ut tallriken och betala för det du kastar med. Så ska det vara på min restaurang, som jag öppnar när jag blir stor. Nog tur att jag aldrig blir det, för det skulle nog inte gå så bra...
Läste också artikeln i DN och blev trött på killen som visste att han skulle slänga.
SvaraRaderaMen det kan också vara så att den "goda" maten inte är så god som eleverna tror innan de tar, bara för att tex taco är gott hemma så är jag inte så säker på att jag skulle uppskatta det i en skolmatsal... men jag tror absolut också på att eleverna tar mer än vad de orkar äta upp bara för att de gillar maten.
Trevlig affärsidé annars, lycka till!
Häxan! Håller med...och inte....efter 9 år i skolan visste jag hur den maten smakade och vad som var gott respektive inte. Jag tror att det är en ekvation med tid och vänner vid bordet som är viktigast. Stressen som uppstår om man vill hämta mer tex. När man kommer tillbaka är ju ingen kvar vid bordet.
SvaraRaderaSka läsa de du länkat till en tanke bara jag kom på med att ta betalt för mat man slänger... Min vän som bott i thailand berättade att där på bufférna fick man betala för det man slänger. intressant.
SvaraRaderaMycket intressant Sandra. Ibland är "fattiga" länder föredömen på många sätt.
SvaraRadera